I onsdags när jag hämtade Herman så stod han själv i vanlig ordning. När jag kom fram såg jag att han grät. Han var superledsen och sa att det inte var roligt och att han inte hade någon att leka med. Mitt hjärta gick sönder och det kändes som att jag skulle kräkas mitt på skolgården. Jag pratade med en fröken som sa att han hade lite svårt att hitta sitt sammanhang på eftermiddagen när hans jämnåriga sov, det var fullt ös på den stora gården och Herman är helt slut.
Sen grät jag på vägen hem och funderade på hur man ska lösa detta. När Herman vaknade grät han hela eftermiddagen och ville att jag skulle bära honom hela tiden.
När han dagen därpå inte ville gå till dagis så åkte vi in till stan och gick på museum med mormor istället, det var mycket roligare! På tekniska var briotåget roligast (!) och på stora museet var det alla djuren.
Jag har en plan för dagis så jag hoppas det blir bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar